Livsmedelsverket anger att obligatorisk livsmedelsinformation till slutkonsument i Sverige ska vara på svenska och vara lätt att hitta på förpackningen. De beskriver också att beteckning krävs på färdigförpackade livsmedel och att varumärke inte får ersätta den.
Att handla mat blir enklare när du vet vad som faktiskt måste gå att läsa och förstå. Här är en praktisk guide till språk på förpackningar, baserad på Livsmedelsverkets vägledning om information och märkning och deras översikt om märkning av färdigförpackade livsmedel.
När måste informationen vara på svenska i Sverige?
Livsmedelsverket anger att den obligatoriska livsmedelsinformationen ska vara på ett språk som konsumenterna lätt förstår i landet där livsmedlet säljs. I Sverige innebär det att obligatorisk information ska vara på svenska när livsmedlet når slutkonsumenten.
De beskriver också att kravet gäller vid leverans till storhushåll när färdigförpackade livsmedel ska säljas vidare som färdigförpackade till slutkonsument. Däremot behöver livsmedelsinformation inte vara på svenska när livsmedel levereras till storhushåll för beredning, bearbetning eller uppdelning, under förutsättning att mottagande företag förstår språket som används.
Om du står i butik och bara hittar obligatoriska uppgifter på ett språk du inte förstår kan du välja att leta efter en svensk del av märkningen innan du bestämmer dig.
Färdigförpackat: vad betyder det och var ska uppgifterna finnas?
Livsmedelsverket förklarar att ett färdigförpackat livsmedel är ett livsmedel som placerats i sin förpackning innan det nådde konsumenten, och att innehållet inte kan ändras utan att förpackningen öppnas eller ändras. De nämner exempel som en förpackning havregryn, en burk tonfisk eller en ask leverpastej.
I Kontrollwiki framgår att på ett färdigförpackat livsmedel ska den obligatoriska informationen finnas direkt på förpackningen eller på en etikett som fästs på förpackningen. Om livsmedlet har en inre och en yttre förpackning ska märkningsuppgifterna finnas på den yttre förpackningen, eftersom det är den konsumenten möter vid inköpstillfället.
Ett användbart första steg när du läser en förpackning är att hitta beteckningen, alltså namnet som tydligt beskriver vad det är för slags livsmedel. Livsmedelsverket betonar att varumärke eller fantasinamn inte får ersätta beteckningen.
Svenska och andra språk på samma förpackning: så läser du smart
Flera språk på samma vara är tillåtet, men Livsmedelsverket är tydliga med att den svenska märkningen inte får vara svår att hitta när märkning sker på flera språk.
De anger också att ett annat språk kan användas om språket endast obetydligt skiljer sig från svenska, men att en bedömning behöver göras i varje enskilt fall. Som konsument är det därför klokt att inte utgå från att ett visst grannspråk alltid fungerar för all obligatorisk information.
En enkel rutin i hyllan kan vara att:
Leta efter den del där den obligatoriska informationen är samlad. På färdigförpackade varor ska den finnas på förpackningen eller på en fastsatt etikett.
Kontrollera det du brukar behöva för att förstå varan hemma: vad det är (beteckning) och hur mycket det är (nettokvantitet).
Om du jämför två liknande varor, försök jämföra utifrån respektive varas obligatoriska uppgifter snarare än säljande texter.
Frivilliga uppgifter: när språket ändå kan behöva vara svenska
All text på en förpackning är inte obligatorisk, men Livsmedelsverket skriver att även frivilliga uppgifter kan behöva översättas till svenska i de fall där uppgiften behövs för att konsumenten inte ska bli vilseledd.
De påpekar också att frivilliga uppgifter som används och som är reglerade enligt livsmedelslagstiftningen kan behöva anges på svenska. Exemplet i vägledningen är att den reglerade uppgiften ”ekologiskt” ska anges på svenska när den ingår i den obligatoriska beteckningen.
Som konsument kan du ta med dig en enkel kontrollfråga: om en uppgift verkar vara en del av själva produktens beteckning, kan du förvänta dig att den ska gå att förstå på svenska på den svenska marknaden.
När texten är liten eller delvis täckt: så prioriterar du rätt
Reglerna handlar inte bara om språk. Livsmedelsverket anger att den obligatoriska livsmedelsinformationen ska vara tillgänglig och lättåtkomlig och att den ska vara lätt att se. Den får inte döljas av frivillig text, prislapp, förslutningstejp eller annat.
Tre saker du kan göra i praktiken:
Vänd på förpackningen och kontrollera om någon prislapp eller tejp täcker den svenska texten. Om den gör det kan du välja en annan förpackning med synlig märkning.
Titta efter om texten sitter fast på förpackningen och är läsbar. I Kontrollwiki står att märkningen, när så är lämpligt, ska vara outplånlig.
Om förpackningen har en vik-etikett: kontrollera att uppgifterna går att se utan att du behöver bryta förpackningen och utan att märkningen riskerar att förstöras eller tas bort.
Om information saknas eller är otydlig: vad kan du göra?
Om du inte hittar svenska obligatoriska uppgifter, eller om de inte är lätta att komma åt, kan du välja en annan vara där märkningen är tydligare. Du kan också fråga personal om hjälp att hitta märkningen om något verkar vara skymt.
Livsmedelsverket skriver att deras genomgång av märkning av färdigförpackade livsmedel gäller för varor som säljs i butik eller via e-handel. Om du handlar på distans kan du därför välja att kontrollera vilken information som faktiskt finns tillgänglig hos säljaren innan du genomför köpet.
Vill du läsa vidare om hur du tolkar delar av märkningen i detalj kan du också se våra guider: Ingrediensförteckning: så läser du listan och tolkar sammansatta ingredienser, E‑nummer och tillsatser på etiketten: så tolkar du dem i ingredienslistan och Ursprungsmärkning i butik: så tolkar du land, härkomst och flaggor.
Källor och transparens
- Information och märkning. Livsmedelsverket (Kontrollwiki).
- Märkning av färdigförpackade livsmedel. Livsmedelsverket.